jag önskar mig en long board i Födelsedagspresent

Eller har jag inte namnsdag snart?

ne, ne det hade jag inte.

Just idag är jag stark

Morgonpromenader - balsam för hjärnan.

Morgonpromenader är underskattat. En stund för en själv att radera, planera och sortera. Hjärnan mår bra av detta.

Mina känslor är konstiga. Så rensa hjärnan är bra. Tänka rationellt finns inte just nu. En bitchslap som tar en ner på jorden behövs. Någon som kedjar fast fötterna, håller en kvar. Fast att sväva fram är en skön känsla. Hade tänkt att fortsätta med det ett tag till iaf. Att småle så där fånigt är inte ok. Fast det löser sig nog.

Trevlig sommar!

Fotboll och god mat...

...i trevligt sällskap. Insåg att när damerna pratade om män, avsaknaden av män och de krav man ställer, känns det som om att jag ställer samma krav. Enligt många är det väldigt höga krav. När samtalet flöt vidare insåg jag även att när man väl hittar den som passar in i mallen, har samma intressen eller liknande, håll hårt i det då. Men kväv inte.

Skynda långsamt har jag hört ska vara bra. Jag lovar att försöka. Jag lovar att försöka inte springa min väg. Jag lovar att skynda långsamt. För jag vill inte att personen försvinner.

Sy, klippa, måla...

...och vips har man en ny kjol, nya sandaler. Här ska fixas mera nya kläder som jag sökt efter i butikerna men hade i själva verket i garderoben. Kläder jag inte tyckte om blev som nya. Me like!

Lars Winnerbäck - En stannfågel ger sig av

jag sitter på ett tåg
i en ödslig vagn
och det luktar lite dig om mig
jag har en ambition
att jag ska bort nånstans
det är samma syfte som jag haft med dig

jag blev så trött på mig själv
jag blev så destruktiv
och du fick inte följa med
jag har en situation
med ett annat liv
och du har ingen del i det

jag ska ingenstans
jag bara bryter lite is
det sägs att allting vänder
och det stämmer väl på sätt och vis
när en stannfågel ger sig av

jag bor enkelt igen
lite tomt ibland
men jag saknar ingenting akut
jag låter saker ta tid
jag har en öppen hand
det här är slutet på en lycklig början

i en annan del
av samma avlånga land
där löven inte fallit än
hösten tar sin lilla
tid ibland
jag kanske tittar till en gammal vän

jag ska ingenstans ...

jag har lämnat mina rader
så länge jag minns
med ett tvivelaktigt mål
för att du syns överallt
är det inte säkert att du finns
det är en konst att bara fylla hål

jag minns vad jag minns
och jag har glömt vad jag glömt
det behöver inte ens ha hänt
det kan ha varit länge sen
men jag kan också ha drömt
det är en känsla som jag alltid känt

jag tror det lugnar sig nu
alla tvära kast
det lilla hjärtat det pulserar än
jag har suttit här och lyssnat
till en sträng som brast
nu har jag lust att ta ton igen

jag ska ingenstans ...

Detta stämmer in på mig så sjukt mkt.

Rock´n´roll lifestyle

På Kiruna festivalen var det rock´n´roll! Levde livet likt en rockstjärna. Söta vänner, söt pojke, söta röda viner. Musik i mängder, dock av den sämre sorten. Men med lite hallonsaft i kroppen blir även den sämsta musiken inte ok. Tur att det finns öltält och trevligt sällskap.

Scenerna är de vackraste i landet. Midnattssol, Willy Clay Band, aldrig mörker. Älska Anna, Linnéa, Johanna, klassreunion med Sanna som värdinna. Älska festivallivet. Dagarna efter känns som dödens död. Var det värt det? Ja, kanske.

Pojkarna i mitt liv

är söta, fina, underbara och alldeles, alldeles ouppnåbara.

Men kanske, ett om finns alltid, om kanske...

Jobb jobb jobb = KASAM

Hela sommaren känns lång när man vet att man kommer jobba hela sommaren. Vännerna ringer från sthlm, så än har de inte glömt en. Jobba jobba jobba. Det är mitt liv nu. Jobba jobba jobba. Tur att man tycker om sitt jobb, älskar mitt jobb, älskar de jag jobbar med, älskar syftet med jobbet. Det uppfyller KASAM. Känsla av sammanhang där Förståelsen av syftet med jobbet finns, där hanterbarheten är hög och motivationen större än störst.

13 kvadrat o ett äckligt kök

Korridor med 20 andra gör köket äckligt. Rummet såg ut som svin. Snart glänser det som silver putsat med ketchup. Ett rum för övernattning är vad det är, men helt ok. För var dag som går så vänjer jag mig mer och mer. Rummet gör mig social. Ringer alla jag känner i Uppsala och de börjar bli fler. Åker hem och sover. Fast i två månader ocg tre veckor till fungerar det. Jag saknar Stockholm.

Fick mitt rum uthyrt till en som jag trodde var israel då denne kommenterade mina Palestina grejer. Diplomatisk som jag är svarade jag på frågan om jag stödjer Palestina i Israel-Palestina-konflikten: No, offcourse not, I want a 2 state sulotion. Men i huvudet snurrade det: NEEEEJ, JAG STÖDJER PALESTINA.

Några dagar senare pustade jag ut, han är iranier.

Tillfällig adressändring känns ok. Jag tror att STHLM är kvar till hösten. Jag hoppas verkligen det. Med alla underbara människor där i. Att pendla mellan STHLM och Uppsala vore inte hållbart. För första gången på länge var jag vuxen. Riktigt vuxen. Skaffade mig ett övernattningsrum som övergick till tillfälligt boende. Men så länge jag vet att det är tillfälligt så känns inte de 13 kvadrat så kvävande och köket. Ja, köket finns på arbetsplatsen.

Det är ok med ett äckligt kök och ett litet rum.