Att studera på GIH...

... är mycket jobbigt. Speciellt när man måste gå i skogen en hel dag och gå 10 000 steg. Eller när man måste åka ut till ödeplatser och bo i en stuga. Bygga lite läger och inse att en engångsgrill är det man behöver ta med på vandring. Eller när man är 100 % säker, tror vi. Fast det är lätt att vara efterklok. Eller när det regnar o regnar o regnar o så regnar det lite till och man måste åka hem och inte bo i vindskydd. Mycket jobbigt att vara student på GIH. Eller ganska skönt.

Underbara underbaraste helgen.

- Grillfest med korridoren.
- 500 pers i byggnadsfest på Lappis.
- Upp kl.0800 och till jobbet (lördag morgon utan sömn)
- Dubbelbokning av personal - åkte hem och fick lön.
- Parkhäng med Jonatan och lite Mike, God sushi.
- Fest i Sumpan - den bästaste bästa på evigheters evighet.
- Skorna försvinner och mobilen blir fuktskadad.
- Film och pizza med Jonatan.

Helt enkelt en underbar helg.

sjukt konstigt.

sjukaste av det sjukaste.

Här har man gått och trott att kameran är sönder. I över ett års tid har jag trott detta. jag har bankat och slagit på den för att få den att fungera, men inget funkade. Men vad händer. Jo, man köper en ny kamera och så helt som från ovan så fungerar den gamla. Endast för att man har köpt en ny, så börjar den fungera. Den vilade sig i form. Så som jag vilade mig i form för löpningen.

Konstigt det där med vilande krafter. Ibland funker der fint.

Män med långt hår.

Det är vackert det!

Det går som inte att förklara, men det är bara så fint.

Män med långt hår.

Allt är relativt.

För några år sedan tyckte jag 5 km var bra att springa. Det tycker jag fortfarande. Skillnaden är att jag idag kan springa 15 km och ändå inte vara nöjd. Det var bara i lugnt tempo och jag hade kunnat springa längre eller snabbare. Fast nöjd, nja, det vet jag inte.

Känner mig inte i form. Men hur många orkar ens tänka tanken att springa 15 km. Och även om det var i lugnt tempo så spelar det ingen roll. 15 km är långt och det är bra. Och snitta på ca 6 min./km är bra. 15 km är tre gånger längre än 5 km och man är inte nöjd. Schärp dig, schärp dig Mari.

Man borde.

Man borde göra så mycket, istället gör man inget.

Jag borde börja plugga, men det finns tid till det än.
Jag borde städa, men det kan jag göra i morgon på morgonen.
Jag borde leta efter lite artiklar till projektet, men det kan jag göra under nästa vecka.

Istället gör jag ingenting.

Har hört att man ska varva ner mellan varven, men jag vet inte om jag tycker om det. Fast jag kan ta tag i allt som ska göras. Å ena sidan är det skönt att känna sig lite rastlös, inte ha någon mening med det man gör. Å andra sidan så...eeeehh va fan, jag gör allt nu och skjuter upp att göra inget till senare.

Ps. Nästa vecka ska jag på la-crosse-match med Martin, det ser jag framemot!

Sve-à-long-dika

sköntliv
av:mari zakariasson

I stockholm är det skönt:
i tunnelbanan är det nån som somnat:
vankar: atmosfären är skönt:
känna pulsen:
att bo i smeten:
det är skönt

Sve-à-long-dikta

jag är...

...en sån som går i rulltrappan
åker alltid hiss upp
ska alltid stå på rätt sida av perrongen
kryper på väggarna
kliver upp tidigt trots att kvällen blev sen

jag är...
...en sån som gillar regnet
flyr från mörkret
sover igenom de tyngre måndagarna
skriver tills fingrarna glöder
firar en födelsedag för mycket om månaden

jag är...
...en sån som aldrig pengar har i slutet av månaden
varje måndag vaknar upp och säger: Nu är det nog
velar inför glassköpet
köper ingen glass
tar alltid en öl för mycket

jag är...
...en sån som kräver raka svar
pekar med hela handen (om det inte gäller mig)
diskuterar mig igenom festerna
är kvar när siste man går
vet var jag står - ganska stark i mig själv (ibland)

du är inte sån.

Nu kör vi!

1 månad av träning.
1 månad av skola.
1 månad av inga sötsaker.
1 månad av snålhet.
1 månad av vård för själen.

Maj-månad; detta behöver jag och nu ska jag bevisa för mig själv att jag kan detta!

Nu slutar vi snacka - nu agerar vi!

Uppsala - jag saknar dig.

Uppsala med de söta pojkarna.
Uppsala med underbara vännerna.
Staden som får en att le,
som får en att gråta av lycka.

Det festliga Uppsala med gator fyllda av jubel o fest.
Sista april i vänners tecken, med Titti-lotta o följe.
Vackert är det rätta ordet.
1-maj med röda fanor svajandes i vinden.
Glada miner in på småtimmarna med frukost serverat.
Promenad i solen med män som får en att le. Som förgyller ens liv.

Det känns lite tomt.


Efter en av de bästa helgerna i mitt liv inser jag hur mycket jag saknar Uppsala. Saknar folket - de underbara vännerna, de söta pojkarna. Uppsala är vackert, underbart fint.