Jag hade tänkt att lägga ner...

men jag tror att jag behöver dig fortfarande, så jag gör inte det.

Här kommer en Tracy låt.
Give me one reason

0,5 från VG

Nästa tenta - då smäller det, eller kanske inte.

Mycket på G!

- Dykcertifikat på G
- Träning på G
- Studier på G
- Karin på G
- Söderbärke på G
- Annika på G
- Filippinos på G
- GIH/HIF på G

Endast 999 steg till.

De första är tagna. Det var tungt men trevligt efteråt. Löpning är ingen fröjd, bara ett jobb som måste göras. Extra roligt var det när jag lunka på i mitt tempo och ett gäng maratonlöpare sprang förbi. Elefant - geparder?! Så kändes det där jag flåsade och stånkade fram. De sa inte ett ord. Log lite i mörkret.

Jag vill...

... ta dykcert (ska söka pengar från GIH innan 15 okt. för kurs).
... ta ett utbytes år, gärna Nya Zeeland (ska prata med studievägledaren).
... Spanien funkar fint det med.

Måste bara göra det. Inte skjuta upp, bara göra det.

Första steget tas idag: Ett stort steg för Mari, ett litet steg för Maris framtid.

Stoltheten dog i 2 sekunder

Jag var så stolt. Jag hade gjort allt själv. Jag hade stått på stolen, sträckt mig högt upp mot taket, trots min längd som pygmé, på en vinglig ikea-jeff-klaff-stol. Nästan trillat. Jag hade skruvat med min pincett, kopplat ihop trådar, vänt och vridit i kontakten. Lagt i glödlampan. Slog på strömbrytaren. Men inget hände. Svor och gormade. För 2 sekunder kände jag mig oduglig, att jag ingenting kan klara själv.

Dagen därpå ber jag om hjälp. Men inget händer. Envis som jag är skriker jag av frustration. ¤%#/)(&%¤)(?%¤# - Bättre kan jag! Petar runt lite och byter kontakthål. Och vips! Dadaaaaa - det lyser!

Stoltheten förlorades i två sekunder, är numera återfunnen.

Valet är över.

Jag är åter i sthlm. Valet förlorade vi och rasisterna tog plats i vårt demokratiska parlament. Allt återgår till vardag. Drömmarna återkommer om en annan plats, annan kanal. Ångest infinner sig när första fotsteget tas över tröskeln till de gröna gymnastiksalarna. Verkligheten hinner ifatt.