Jag var så stolt. Jag hade gjort allt själv. Jag hade stått på stolen, sträckt mig högt upp mot taket, trots min längd som pygmé, på en vinglig ikea-jeff-klaff-stol. Nästan trillat. Jag hade skruvat med min pincett, kopplat ihop trådar, vänt och vridit i kontakten. Lagt i glödlampan. Slog på strömbrytaren. Men inget hände. Svor och gormade. För 2 sekunder kände jag mig oduglig, att jag ingenting kan klara själv.
Dagen därpå ber jag om hjälp. Men inget händer. Envis som jag är skriker jag av frustration. ¤%#/)(&%¤)(?%¤# - Bättre kan jag! Petar runt lite och byter kontakthål. Och vips! Dadaaaaa - det lyser!
Stoltheten förlorades i två sekunder, är numera återfunnen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment