kanske, kanske.

Har liksom tappat suget lite med detta bloggande. Kanske ska komma på någon bra sak att börja blogga om som träning eller mat eller något annat som alla andra bloggare bloggar om. Eller kanske politik ur en myras synvinkel. Ska tänka på saken. Eller kanske något som gör andra klokare och mig själv. Kanske om Vittangi eller kanske om gjädje. Jag vet inte. Ska tänka på saken.

kontakt med kusin som länge varit borta - eller det kanske var jag som var borta?

Började prata med en tjej på MSN igår. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ställa frågan. Ni vet, när man inte känner igen personen. Känns sådär pinsamt. Jag tänkte och jag tänkte: vem kan detta vara? Inte känner jag någon Cissi och framförallt ingen Cissi med gröna dreads. Snyggt hår tänkte jag, så jag fortsatte att snacka lite. Och efter några minuter klarnade det till i min huvudknopp. Det var min kusin Cecilia. Vad roligt tänkte jag. Så nu vet jag vem Cissi med gröna dreads är och jag har hittat en kusin igen. Känns faktiskt super duper kul. Få lite perspektiv på tillvaron när man pratar med släktingar och framförallt dom som är några år yngre.

Hejdå.

att resa jorden runt - eller iaf. Asien

I have a dream - att resa i Asien. Och herre vad jag försöker spara pengar men vad svårt det är. Det är alltid något. Som denna månad resa hem över jul. Nästa månad csn och elen ska betalas. Att inte glömma bort hyran. Sedan är det någon som fyller år. osv. osv. Det är saker man inte bara kan strunta i. Men jag hoppas och jag ber till övre makter (trots att jag inte tror på er) att Mari ska få råd att resa 3 månader. Tänkte mig maj-juni-juli. Ganska varmt just då. Men det är då jag har tid. Så kommer man lagom hem i tid för plugg. Och död av värme kommer jag vara. Men jag ber att jag får råd. Hoppas hoppas hoppas!

Nu blir det att spara som bara den! Nu gäller det. Rädda Joppe - död eller levande. Eller iaf. försöka rädda resan - död eller levande. helst levande.

Hejdå. Be lite för mig om ni tror på någon konstig sak i skyn.

att klaga och inte agera kanske hjälper

Jag var på bostadsmöte i mitt kära kvarter som representant från hyresgästföreningens lokala styrelse

(ja, jag kan inte tacka nej om någon ber snällt om jag kan få ett uppdrag och sitta i en styrelse, så det var så jag hamnade där. Dessutom tänkte jag nog att jag kanske har lite tid över, bullshit, och kan sänka medelåldern i styrelsen med kanske 20 år och det lyckades jag med. Nu är medelåldern 60+ istället för 80+ men tid, det har jag inte och tänkte, det gjorde jag nog inte när jag sa Ja. men detta var ju bara en parentes så nu fortsätter vi med bostadsmötet).

Vi var väl ca. 17-18 st. Alla över 60. Jag satt och satt och hörde på allt gnäll. Det enda jag tänkte var: Snälla, lilla, klagande dam (för det var endast 2 herrar med i församlingen och dom klagade inte) hur ska vi kunna lösa ditt problem att ungarna springer i din trappuppgång? Kanske du ska stänga porten. För inte kan vi låsa in ungarna. Eller du kanske vill att vi ska sätta ett skott i nacken på dom? Kan inte lilla damen se det som ett gott tecken att barn leker?

Att man kan klaga så mycket över så lite. Men sedan tänkte jag den goda tanken: Tänk att detta kanske är deras enda gång i livet som dom får säga något och då klagar dom för visso men tänk på att dom inte har någon att prata med och ibland måste man få gnälla över världen. Så jag kände mig ganska stolt när jag gick från mötet. Tänk att jag orkade härda ut i ca. en timme, duktigt Mari. Fick jag ut något av detta? Nej inget, förutom att jag kanske kan be till GUD (fast honom tror jag inte på) att jag inte blir en gnällig, liten dam som bara klagar. Fast det blir vi nog alla tillslut. När vi sitter där ensamma i vår lägenhet. Det kanske är lite synd om dom. Det är nog så man får se det. För jag tror vi alla slutar där en dag: som en gnällig, liten tant.

hejdå från en gnällig-liten-ungdom-som-bara-förstör-för-dom-äldre-med-att-spela-hög-musik-och-springa-i-trappor-under-konstiga-tider (fast jag är nog en dröm till granne som aldrig är hemma - ni vet jobbet. Jag har inte bara ett jobb, jag lever med mitt jobb, jag är jobbet). hejdå!

Minns tillbaka till igår.

Satt och googlade på massor av släktingar och vänner från norr. Plötsligt kom jag in på min gamla grundskola: Vittangi Grundskola, där jag fann en film jag gjorde under sommarlovet mellan åk 1 och 2 på gymnasiet (läs 2001). Längtar lite hem ibland. Önskar det vore jul så man får åka hem. Men julen är långt borta. Undrar vad som hände med alla klasskamrater från grundskolan. Jag vet om vad dom flesta gör men inte hur deras liv är.

Varför har vissa flyttat hem och andra flyttat bort? Vad gör alla idag och varför gör dom det dom gör?

Ibland saknar jag Vittangi och allt vi gjorde. Trots att många av dom sakerna vi gjorde inte var så bra, så saknar jag dom. För vi hade kul. Vi hade roligt. Här är iaf. filmen jag gjorde: www.vittangi.skola.kiruna.se under VIDEO. Sommarjobb via Kiruna Kommun och Filmpool Nord. Musiken är det lite fel på. Men om man bortser ifrån ljudet så är den helt okej.

saknar Vittangi

att leva som man lär eller köpa sig fri

är svårt.

Jag försöker. Men jag erkänner härmed att jag kommer träna på ett ställe (nämner inga namn) som inte har avtal. Känns i hjärtat. Men vad ska jag göra när det är enda stället som säljer halvårs-kort och man kan simma där. Vad ska man göra? Dessutom får jag bra erbjudande på kortet eftersom jag jobbat där.

Så varje gång jag går dit och tränar kommer det hugga till i mitt hjärta. En liten, liten bit kommer försvinna varje gång jag besöker stället. Hoija. Kanske ska betala mer så jag kan köpa mig fri från skuldkänslor. Lite så där som att ge pengar till hemlösa. Skänka pengar istället för att göra något åt saken - att köpa sig fri.

Var det fler klyftor vi valde?

Reinfeldt besöker Uppsala - men inte utan motstånd.

Var det detta vi valde? Fler klyftor. Det känns skönt att veta att jag inte röstade på "nya arbetarpartiet" för då hade jag blivit besviken och lurad. Skönt att vara socialist i dagar som denna. Man får vara arg och behöver inte fötsvara sig.

att glömma vänner är inte snällt.

Förlåt. Mp3-spelaren följer mig inte längre om morgonen till mitt jobb. Den befinner sig i ett studentrum på Rackarberget. Jag saknar min älskade vän mp3-spelaren. Stackarn. Där ligger hon alldeles ensam och övergiven. Jag lovar att jag försöker komma och hämta dig. Men det är inte alltid så lätt.

Saknar dig.

Long time no seen

Det var ett litet tag sedan kan man säga och vad har hänt sen sist. Jag skulle vilja säga att jag rest till månen tur och retur, ätit veg.lasagne på pluto eller varför inte endast dragit en kryssning till finland.

Hej Mamma (nu kan du sluta läsa - fast du får fortsätta om du vill, men se mellan fingrarna)

Men oj så tokigt det kan bli. Jag har ju dragit en kryssning till Finland. Trevlig hyttkamrat fick jag med. En tjej som pluggar till läkare och starkt socialist. Köpt en massa saft så det räcker för ett år framöver och jag som gjort en paus i saft drickandet. Eller iaf. till nästa fest den 18 oktober. Dessutom har jag finladsfärjabuffé ut ur öronen. Om ett år kanske det kan ske igen. Men oj så tokigt det kan bli igen. Fick en gratis kryssning mot köp av äckel-buffén för 4 pers. Minst två måste man vara. Så jag ringde min kära vän rockern Ida från norrlands skogar och frågade om hon ville följa med. Och nu helt plötsligt ser det ut som om vi drar den 29-30 oktober, igen. Men sådan är kapitalismen... Denna gång behöver jag inte vara med på någon tråkig föreläsning om mitt kollektivavtal som ändå löpt ut och som jag kan utantill.

Den 18 oktober ska jag ha lite kalas i min lägenhet för alla couchsurfers i Uppsala. Ser iaf. ut att bli så. jag hoppas att vi finner annan plats men det är OKEJ. Vi kanske får plats 15 i min lägenhet, kanske 20 om vi trängs. Måste lägga upp en liten lapp om att jag ska ha fest. men den kommer endast pågå till kl.23.00 så det är OKEJ. Det är en fredag så grannarna blir inte mer störda än vanligt.

Var förresten på lite middag med min danska polare Lotte och fixade en smörgåstårta. Jag önskar jag hade en bild på mitt mästerverk. Och gott var det! Vill ni att jag fixar till ert kalas - ring mig så fixar jag! Fixar Mari är i farten och gott blir det på köpet (eller det kan jag inte lova, men vegetariskt blir det).

Idag hoppas jag på att min kära vän Kajsalotta befinner sig i Sverige. För jag skulle så hemskt gärna vilja träffa henne.

Mycket har hänt men detta var ett smakprov. Så skriver jag som det alltid slutar i Heroes (min favorit för tillfället)
fortsättning följer...