Om livet vore en dokussåpa

Tänk vad roligt det vore.

Singel-Mari söker:

10 personer på speed-date. 6 flyttar in i mitt studentrum. En bor under sängen, en i garderoben, en i duschen, någon på soffan i köket och en efter en väljer jag vilka som får stanna och vilka som får gå. För att tillslut finna drömmarnas dröm i ett studentrum. Lite kameror här och där som visar när en lagar mat åt Mari, en som städar lite, någon som fluffar till Maris kudde. Underbart. Men tyvärr är inte livet en Singel-Mari-söker-såpa, men tänk om.

Student-söker-fru:

Av (hoppas på tio brev iaf.) några brev väljs 6 ut som ska spendera en sommar med Mari. En programledare som tittar in och frågar hur det går och hur Mari mår. För att sedan avsluta med studentfest och (kanske) inflytt i korridorsrummet brevid. Sjukt fint.

Tyvärr är livet ingen dokussåpa. Så jag har bestämt för att vänta och se. Nu ger jag upp. Nu väntar jag på att någon får finna mig. För nu är jag less.

Underbart avslut...

...på en underbar dag!

Kan det bli bättre!?! Först klarar man all examination i matta och räck sedan fikar man med Peter för att avsluta kvällen med fotboll, chips och 2,8%. Jag tror inte det va!?!

Min mattserie flöt som en våg genom strömmen. Räckövningarna klarade jag för första gången någonsin.

Och inte nog med det: Jag är lycklig. För första gången på mkt länge känner jag lycka i nuet. Är inte detta underbart. Dessutom har jag fixat datorn och till helgen avslutar jag alla uppgifter inför julen. kan inte bli så mkt bättre. Nu är det bara att vänta in dödens död. För snart kommer den. Säg den lycka som vara länge.

Korridoren är dessutom helt sjukt bra och underbar. Älskar de som bor här. Vilken smekmånad vi lever i. Underbart är (hoppas jag) inte kort.

Tom i huvudet.

Eller är det en synonym med dum i huvudet? Det är så man känner sig när man är på gränsen till att klara av det. Inte vet jag om jag klarade det heller. Får helt enkelt be till högre makter om nåd och kanske det löser sig tillslut och kanske jag slipper omtenta och kanske jag klarade mig.

Positivt idag:
Blev friluftsmentor!

Livet går sin gilla gång

i Maris samhälle. Kliver upp tidigt, tidigt. Det är nattsvart ute. Går och lägger sig tidigt, tidigt. Det är nattsvart ute. Svårt att se ett ljus i tunneln när allt flyter på emellan stressen och tristessen. Om man ens hinner känna efter.

Julklappar ska ges till dom som behöver det

och gärna tas från de människor som tjänar mkt. efter taxeringskalendern.

Själv vill jag inget ha. Men måste jag så kanske en liten kamera och ett busskort. men inget annat. Inga små presenter som man ändå inte har plats med. En stekpanna kan jag fixa själv och en cykel är svårt att frakta.

I år blir det att ge massa julklappar eller tre stycken får räcka kanske max. 5 st. Är trots allt student och tror inte på att julklappar gör en lycklig.

Skolan tar livet av en.

Dödens död inträffar när träningsvärken lagt sig och allt pluggande är över. dvs. om ca. 2 år då jag tar examen.

Det är mkt. just nu, men inget att stressa upp sig över. Det är ok.

Partikongress

Har flytit förbi och det var en super-trevlig-fest. En sådan fest var det sjukt länge sedan jag var på. Hur sinnesjukt roligt som helst. Lite Miss li, massa ssu:are, lite Mona, lite alcazar och massa god mat. Det var super, duper trevligt.

Så har vi haft besökt från Filippinerna. Dom är trevliga. Känns somm om man har riktiga vänner bland dom. Jag ser framemot helgen då jag får träffa dom igen!