På Kiruna festivalen var det rock´n´roll! Levde livet likt en rockstjärna. Söta vänner, söt pojke, söta röda viner. Musik i mängder, dock av den sämre sorten. Men med lite hallonsaft i kroppen blir även den sämsta musiken inte ok. Tur att det finns öltält och trevligt sällskap.
Scenerna är de vackraste i landet. Midnattssol, Willy Clay Band, aldrig mörker. Älska Anna, Linnéa, Johanna, klassreunion med Sanna som värdinna. Älska festivallivet. Dagarna efter känns som dödens död. Var det värt det? Ja, kanske.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment