Jag har aldrig frysit så mkt som jag gjorde idag när jag var och sprang. Kinderna vart helt vita och örsnibbarna ska vi inte ens prata om. Låren kände man inte och rumpan existerade inte. Hade kanske varit trevligt utan en stor rumpa men en liten hade jag velat ha, inte som när jag sprang, då fanns den ej.
Fast vad gör man inte när man ingen sol sett på 2 veckor. Och det där med att jogga en liten runda, det finns inte. Fast jag startade med en tanke om att jag skulle ta en kort tur på 30 min. Avslutade 50 min senare uten känsel i de kroppsdelar som inte var skyddade.
Har vi lärt oss en läxa? Nej, jag tror inte det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment