Känner mig lite ensam.

I en storstad som Stockholm. Fast det jag har nu är en fin lägenhet, studier som går bra, träning som går bra. Men krävs det inte lite mer för att vara lycklig?

Kan också vara så att det känns konstigt för att det är nytt. Allt är nytt. Jag har inte miljoner människor runt mig, som jag hade på min lilla resa. Det är inte samma sak. Mamma brukar säga att jag har en rastlös själ. Det stämmer nog. Nu kryper det i kroppen. Lika mkt. som jag längtar till att flytta in i korridoren. Få mina saker på plats och börja på riktigt boendet i sthlm.

Saknar Karin och Ida som jag hade förr. Stockholm är sig inte likt utan dom. Men det är OK. Kommer bli bättre när man flyttar in i en korridor. Hoppas folket är OK.

Klassen är OK. Många är bara så barnsliga. Bryr sig mer om hur dom ser ut än hur dom presterar. Men jag ger det en chans. Dom är ju lite yngre också. Dom mognar nog. Blev dock bjuden på fest till helgen med klassen. Men då ska jag ju till Uppsala. Får ta det nästa gång. Hade dock varit en bra start att lära känna lite klasskamrater. Men det hinns med!

Kram på er!