det kallas för att inte ha ett liv

Här sitter Mari på jobbet. Klockan är snart halv åtta och hon har inte gått hem än. Det som är mer tragiskt är att det är en fredag.

Hon börjar bli lite trött i huvudet efter allt knapprande på datorn och all protokollskrivande. Ingen träning blev det för henne heller. Hon skyller på att gymmet inte lever samma liv som henne. Det stänger alldeles för tidigt en fredag som denna. Och hur ska man hinna med träningen när gymmet inte vill vara öppet när Mari vill träna?

Att hon annars glömmer bort vilken dag det är, det är en annan sak. Och att hon ska jobba i morgon det har hon redan glömt. En lördag då ska man väl sova länge och ta långa promenader i den friska jag-dör-inte-av-lite-stadstrafik-luften som försvinner om helgerna då ingen åker bil. Fast hon kan kanske inte kalla det att jobba. Hon ska bara komplettera lite fakta i ett program. Nej, det är inte att jobba, tycker hon. Att hon sedan ska dela ut flygblad, trots att det är svinkallt ute, så kallas det inte för att jobba. Nej lite får man kämpa om man ska ta död på det kapitalistiska samhället som bryter ned det hon en gång drömde om - det socialistiska demokratiska samhället. Kom igen, lite får man kämpa om det ska gå hem.

Besök Socialistiskt Forum den 4 mars 2007 mellan kl.10-18.00 så blir Mari glad.

Besök gärna Ungdomens Hus den 8 mars - internationella kvinnodagen mellan kl.16-21 så blir Mari ännu gladare.

Hejdå. Nu åker jag hem till min fina lägenhet och tar sällskap av min fina tv med ett sträck uppe i bilden. Men det gör inget för det är en bra tv, en gratis tv som jag fått, som har tv-licens.